Värme
Sommar sommar sommar. Nästan i alla fall. När skolan är näst intill tom på elever och det gröna gräset på skolgården är ett mönster av elever iklädda vår/sommarkläder är det ett säkert tecken på att skolavslutningen nalkas snart. För mig är det inte vilken skolavslutning som helst som väntar utan - STUDENTEN! Äntligen, äntligen, äntligen är det min tur att få springa ut i vit klänning med mössan i högsta hugg.
Dagen började med att mina underbara päron frågade vänligt ''Alma, känner du att du vill ta bilen idag?'' Yes!
Fysik i två timmar brukar kännas väldigt tungt, tidigt en fredagsmorgon, men idag fick klassen ett glädjande besked; sista labben. Någonsin. Eliten samlades för att under 30*1 minuter räkna/avläsa en gul mätare av något slag, sedan fick vi tillstånd att gå ut och räkna på balkongen. Den kända Rudbecksbalkongen får endast tillträdas av naturare och andra smarton(?) och där satt vi och räknade. Räknade.
Klassens tre töntar (precis slutat åk 2 på grundskolan) hasade sig upp på taket och efter att ha blivit provocerad av dem gjorde jag det samma. huuuu högt!
På håltimman gjorde Jossan och jag vår rutinerade tripp till centrum för att köpa naturgodis. Expediten i hälskostbutiken förklarade för mig att jag besatt en inre magnetism som avmagnitiserade saker runtomkring mig (kanske därför fyra av mina kort blivit avmagnitiserade på två månader). Okej, bara för att man jobbar i en flumbutik behöver man inte riktigt leva ut det till hundra procent. Jag och Jossan lämnade skrattandes affären, väl medvetna om att vi snart skulle må illa av vårt inköpta naturgodis.
Tillbaka på skolan träffade vi på Vanessa och Stephanie som låg o glassade :) Vi joinade och pratade om allt och ingenting i några timmar. Äckelgodis. Vi mådde illa.
Dags för lektion. Engelska. Benjamin Franklin. Kul.
Efter musiken som för övrigt var jätterolig, som alltid, satte jag på mig brillorna och åkte hem.
Väl hemma igen ser jag något som mina ögon suktat efter sedan augusti. Klarblått vatten i poolen, snart är det dags.
nice nice nice dag.
på valborg ska jag kasta sten till fresta. haha.
Dagen började med att mina underbara päron frågade vänligt ''Alma, känner du att du vill ta bilen idag?'' Yes!
Fysik i två timmar brukar kännas väldigt tungt, tidigt en fredagsmorgon, men idag fick klassen ett glädjande besked; sista labben. Någonsin. Eliten samlades för att under 30*1 minuter räkna/avläsa en gul mätare av något slag, sedan fick vi tillstånd att gå ut och räkna på balkongen. Den kända Rudbecksbalkongen får endast tillträdas av naturare och andra smarton(?) och där satt vi och räknade. Räknade.
Klassens tre töntar (precis slutat åk 2 på grundskolan) hasade sig upp på taket och efter att ha blivit provocerad av dem gjorde jag det samma. huuuu högt!
På håltimman gjorde Jossan och jag vår rutinerade tripp till centrum för att köpa naturgodis. Expediten i hälskostbutiken förklarade för mig att jag besatt en inre magnetism som avmagnitiserade saker runtomkring mig (kanske därför fyra av mina kort blivit avmagnitiserade på två månader). Okej, bara för att man jobbar i en flumbutik behöver man inte riktigt leva ut det till hundra procent. Jag och Jossan lämnade skrattandes affären, väl medvetna om att vi snart skulle må illa av vårt inköpta naturgodis.
Tillbaka på skolan träffade vi på Vanessa och Stephanie som låg o glassade :) Vi joinade och pratade om allt och ingenting i några timmar. Äckelgodis. Vi mådde illa.
Dags för lektion. Engelska. Benjamin Franklin. Kul.
Efter musiken som för övrigt var jätterolig, som alltid, satte jag på mig brillorna och åkte hem.
Väl hemma igen ser jag något som mina ögon suktat efter sedan augusti. Klarblått vatten i poolen, snart är det dags.
nice nice nice dag.
på valborg ska jag kasta sten till fresta. haha.
fred ut.
________________________________________________________________________
Tänk att det gått tre år sedan jag skrev det där. Tre år. Jag minns det så väl. Hur livet kändes enkelt och roligt. Hur det pirrade i magen varje dag jag vaknade upp till en ny dag. En dag närmare studenten, en dag då jag blev mer nykär än dagen innan och en förväntan inför det som skulle komma. Livet kändes enkelt, spännande och generöst! Nu är det mest spännande som händer på en dag ifall att en plats avbokas på friskis som jag kan ta, eller om tåget kommer i tid den här gången. På valborg ska jag inte kasta en sten till fresta, men kanske en till usa...
/ A
________________________________________________________________________
Tänk att det gått tre år sedan jag skrev det där. Tre år. Jag minns det så väl. Hur livet kändes enkelt och roligt. Hur det pirrade i magen varje dag jag vaknade upp till en ny dag. En dag närmare studenten, en dag då jag blev mer nykär än dagen innan och en förväntan inför det som skulle komma. Livet kändes enkelt, spännande och generöst! Nu är det mest spännande som händer på en dag ifall att en plats avbokas på friskis som jag kan ta, eller om tåget kommer i tid den här gången. På valborg ska jag inte kasta en sten till fresta, men kanske en till usa...
/ A
skriven
Ja gud, när slutade livet vara enkelt? När blev vi vuxna egentligen, är vi verkligen det? Du är iaf ett glädjepiller snygging och vi kan kasta sten tillsammans till USA på valborg! Ses imorrn.