Till min stora sorg förlorade vi budgivningen på lägenheten som jag älskade. Det hade känts så rätt när jag gått in i den. Klockan nio hade vi högsta budet och när vi inte hört något från den andra budgivaren som var kvar, på sex timmar började jag tänka mig hur jag skulle inreda den och kunde se mig själv sitta i den. En halvtimme innan budgivningen skulle stänga för dagen pungar detta as ut 55 000kr och det går då till ett pris där mina föräldrar, och jag också tyvärr, anser att den inte är värd det längre. Vi skulle inte kunna få någon vinst på ett sådant pris.
För att avreagera mig på detta tog jag en springrunda i spåret och när jag kommer runt första kröken, möts jag av en helt fantastisk syn. Jag ångrar så mycket att jag inte hade mobilen med mig så jag hade kunnat fota. Kvällssolen var på väg ner bakom trätopparna men mellan grenarna kunde man se solen i sin hela prakt. I ipoden hör jag Lord, I feel so small sometimes in this big ol' place. Yeah, I know theres more important things, but
don't forget to remember me. Jag sträcker på ryggen och känner ett otroligt lyckorus och lugn på en och samma gång. Ett leende sprider sig över hela ansiktet och jag känner att det sprudlar i kroppen. Stegen blir lättare när jag springer fram. Jag har aldrig förr känt mig så levande. Det är så mycket nytt på gång i mitt liv som medför stress och ångest, hopplöshet och besvikelse. Samtidigt känner jag mig och trygg och vet att allt kommer lösa sig på bästa sätt. Det finns en mening med allt och det göra att jag kan stanna upp, se på solen, lyssna på sånger som rör enda in i själen och känna lycka och hopp.
/ A