Helgen har bjudit på finbesök från Stockholm i form av min kära vän Anton, äntligen hemkommen från krig och misär(?) och Johan Elama! De gav mig en välbehövlig paus från tentaplugget och vi pratade minnen tills det var dags för dem att ge sig av mot sitt egentliga syfte med Jönkan-trippen - en tjej. Och inte vilken tjej som helst vill jag lova. En supermysig tjej som ska bege sig ut på sitt livs resa i veckan. När de kom hem igen hade jag halvtomhalvt somnat över mina böcker och instuderingsfrågor och blev väckt av Anton som utlovade guldstjärnor för min bäddning av bäddsoffan åt dem. Jag är nog inte en sån pjåkig hemmafru trots allt!
Inte nog med att killarna var här, Jimmyboy con bröder tittade också in en stund idag. Hemlängtan slog klorna i mig direkt, men jag stod emot frestelsen att slänga mig in i bilen när de skulle åka hem.
Det har varit en underbar helg med en rejäl dos av Stockholm i goda vänners lag.
Det låter kanske konstigt men att ha manligt östrogen här stillade min saknad efter William ett tag, men nu är den tillbaka. Saknaden alltså. En månad har William varit i Kalmar och vem vet hur länge han blir kvar. Jag behöver närhet. Nu! Älskling, kom hem snart.
Åter till Hadenius/Weibull och mina resterande 40 instuderingsfrågor...
/ A
skriven
Snuttungar, jag saknar er!