Så var dagen här. Dagen då jag skulle säga farväl, tack och hej till min älskade Harry. Dagen då upplösningen skulle nå sitt klimax för att sedan lämna mig med en bitterljuv känsla. William och jag, tillsammans med hundratals andra, intog salong 1 på sergelbion. Det kryllade av Harry Potters då folk var utklädda mer eller mindre. Under filmen ljöd salongen av jubel och applåder, medan en och annan stackare satt och snyftade genom halva filmen. Den var magisk. Fullkomligt magisk. Jag älskade den, liksom alla andra filmer tidigare, men den här var liksom slutklämmen på en underbar era. Ni som inte sett den, eller skämmes - aldrig sett någon film, gör det pronto! Eftersom karaktärerna är jämngamla med oss sena åttiotalister/tidiga nittiotalister så känns det extra sorgligt att det är över. Men oj vilken film. 
/ A