kan jag höra mina föräldrar röst ljuda i huvudet. Jag hör hur de sjunger:
När de stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig. Han är stark när jag är svag, hjälper mig att ta nya tag. När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig.
När jag var ledsen eller frustrerad som barn kunde den här texten dyka upp inom mig och idag har den vuxit till sig och dess innebörd har ökat i vikt. Det är min tröst. Vissheten om att oavsett hur hårt livet verkar behandla mig. Oavsett hur sårad jag blir, oavsett hur ensam, frusterad och uppgiven jag känner mig så finns det någon annan där för att lyfta mig. Någon som är stark när jag är svag. När jag sitter hemma i Väsby på en lördagkväll och känner mig lite lätt övergiven så vet jag att jag inte är ensam. Det är en så stark känsla som är så varm och liksom lite bubblig. Den håller mig sällskap och den får mig att känna mig älskad. Precis som jag är.
När allt annat rämnar så finns en fast punkt. Det är min tro och utan den vore jag ingenting.
/ A