Det är så lätt att ha åsikter om andra människors liv. Säga hur de ska tänka och känna. Men det är inte alltid så enkelt. Jag fick nyligen höra Du måste träffa någon ny Alma. Som om det är som att gå till Ica och köpa ett nytt paket mjölk när man har slut hemma. Det handlar inte om att träffa någon ny för att bli lycklig utan att lära sig vara lycklig med sig själv. Först då läker hjärtat och först då kan ge sig hän till någon annan fullt ut. Jag trivs med att vara singel. Med att planera min tid efter de saker jag tycker är viktigt och utvecklas på nya plan. Jag är samma gamla Alma, men en gladare variant som inte tyngs av saknad och distansångest. Visst är det skönt att ha någon som ligger och pillar en i håret tills man somnar, pussar en lätt i pannan, eller viskar jag älskar dig mitt under en spelkväll hos kompisar. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara i ett förhållande och att få vara en del av 'vi två'. Att finnas där för någon och veta att den personen tänker på mig och älskar mig. Jag är övertygad om att jag kommer hitta någon att dela mitt liv med i framtiden, men just nu vill jag lära mig älska mig själv och bli hemma i den rollen som faktiskt är jag. Plugga klart och få prioritera mig själv för en gångs skull. Hur lång tid det kommer ta att bli redo för någon annan har jag ingen aning om, men det betyder inte att jag går runt och är olycklig över att vara ensam. Tvärtom, ensam är faktiskt stark många gånger. Inte alltid - jag har också mina svaga dagar, men för det mesta känner jag mig stabil och nöjd med livet. Så till alla er som vill para ihop mig med era vänner - jag vet att ni menar väl och uppskattar omtanken, men det kommer när det kommer och för tillfället har jag så många fina vänner att jag känner mig mer än nöjd med tillvaron. Tack på förhand!
/ A
skriven
Amen