Det här med distansförhållanden hörrni?

En kommentar
Letade efter ett dokument bland mina mail och fick upp en konversation mellan mig och William från tiden jag var ute på min jordenruntresa. Därefter hittade jag ett mail från när han var i USA. Sedan ett mail från när jag precis flyttat hit. Och slutligen ett mail från när han precis flyttat till Italien. Inte så konstigt att det tog slut, tänker säkert många, men efter att ha läst mailen så känner jag mig så otroligt fantastiskt stolt över att vi hanterade distansen så sjukt bra. Det är märkligt hur mycket kärlek det kan finnas mellan två personer när de inte ens befinner sig i samma land. Utan distansen hade jag inte haft alla fina kärleksförklaringar bevarade. Nu sitter jag inte och ältar dem dagligen eller plågar mig med hur det kunnat bli, men det gjorde mig glad att läsa.  Något William ofta sa till mig och som jag fullkomligt avskydde var "Du klarar mer än du tror". Hur peppande det än var menat så kände jag alltid att jag inte kunde leva upp till det, pressen blev för stor, men med tiden har jag insett att han hade rätt. Jag klarade mer än jag trott. Även om det i vårt fall inte räckte hela vägen fram så klarade jag betydligt mer än jag kunnat tro. Vi människor, kanske speciellt svenskar, tenderar att trycka ner oss själva och förminska oss till miniformat av den vi är när vi egentligen borde räta på oss och trycka undan känslan av otillräcklighet.
 
Vad kan man då tänka på vid ett distansförhållande?
 
Sätt upp små delmål som ni kan blicka fram emot tillsammans så går tiden fortare och glöm inte bort att skicka de där små smsen som säger 'jag saknar dig' när du kommer att tänka på din pojkvän/flickvän.

Delge din andra hälft vad du tänker, är med om, vad du känner, hur du mår. På så sätt kan man vara en del av den andras vardag om än på avstånd plus att man känner sig insatt i livet den andra lever även om man inte delar det på plats.
 
Glöm inte bort att höra av dig! Det är så lätt att man upplever en massa nya saker och har svårt att finna tid, men kom igen? Ens partner har man tid för.
 
Ett annat tips jag vill ge som jag själv kunde ha använt mig av bättre - avsätt tid för varandra då ni ska ringa/skypea. Tid är inte något man får utan något man tar sig och därför kan det vara viktigt att ta en kvart, halvtimma eller timma - vad man nu har - och fokusera enbart på den man pratar med. Ge er själva den kvalitetstiden. Försök därefter att prata om positiva saker. Nu är ju inte allt glatt och härligt hela tiden, men inledd inte samtalet med 'varför kan du inte bara komma hem för?' eftersom det enda det leder till är dåligt samvete hos den som är borta vilket lägger en dålig grund för samtalet. Självklart ska man prata om att man kanske känner sig ensam och att man saknar varandra, men försöka hålla en positiv ton. Ibland har man en dålig dag, men tänk då på att säga det tidigt och inte försöka bita ihop för det kommer skina igenom. Var hellre ärlig och säg som det är.
 
Ett tips för att skapa lite romantik i distansförhållandet kan vara att posta små paket emellanåt för att visa att man uppskattar varandra, skriva ett brev eller ordna något litet men som betyder mycket för er båda.
 
Prata om saker ni ska göra i framtiden.
 
Behandla ämnen som är viktiga för er båda, eller som du vet är viktigt för din partner.
 
Peppa varandra, men förstå även då den andra har en dipp och känner sig uppgiven.
 
Nackdelen med distans är att man inte kan ha småtjaffs som man kan ha i ett 'vanligt' förhållande och som går över på fem minuter. Ofta känns de små sakerna enorma och frustrationen över att inte kunna prata ordentligt om det gör att det kan blossa upp mer än det skulle gjort hemma. Försök därför välja dina fighter. Lättare sagt än gjort kan jag lova, men ett gott råd att följa.
 
Påminn varandra om varför just ni klarar det här och vad ni tycker om hos varandra. Det låter kanske corny för en del, men har man inte något kroppspråk eller fysisk beröring att använda sig av så får man omvandla det till ord. Det man inte kan visa får man kommunicera helt enkelt. För den som inte tycker att det där med kommunikation är ens grej - ring mig så ska jag lära dig! Det är supersupersuperviktigt.
 
till er som har/kommer få distansförhållanden - jag tänker inte säga att det är en dans på rosor. Jag tänker inte säga att man uppskattar varandra mer när man ses och att det då känns värt avståndet. Jag tänker inte säga att man växer och blir starkare. Det är tufft med distans. Det är tufft att längta och sakna. Jag är ett levande bevis på att man inte klarar sig utan närhet från den man älskar hur länge som helst, men se det som en möjlighet att visa kärlek på ett nytt sätt och peppa varandra när det blir svårt. Ofta har man dippar i omgångar och kan därför styrka den svage och vice versa. Kärleken övervinner allt, det är jag övertygad om. Så länge ni ser ljuset i tunneln och fokuserar på det så kommer ni kunna minnas tillbaka på distansen en dag och känna Det där, det gjorde vi bra!
 
 
Lycka till!

/ A
 
 
1 Anna:

skriven

<3