2012

En kommentar
Det gågna året kan sammanfattas som en känslomässig tvättmaskin där allt kastats runt huller om buller och den ena känslan övertagit den andra. Här nedan följer en kort (ha, in your dreams!) resumé över det gågna året. Enjoy :)

Året inleddes lugnt och fridfullt tillsammans med dessa sköna norrlänningar.
 

Jag hade precis mottagit besked om att jag har ett medfött hjärfel men läkarna vara trots det positiva. Edelman hade sagt 'vi vill ha hit dig' och livets goda vägde upp det tunga. Jag fyllde 24 och Lisa bjöd på lunch och semeltårta.
. 
 
Några dagar senare bjöd jag på gofika.


Diana & Markus ville sååå gäääärna ha med mig på bröllopsmässan och eftersom de tjatade så fick jag väl ställa upp (ehe. eller så frågade jag varje dag i en vecka om vi kunde åka dit..)
 
 
Början av februari var svart. Jag och min finaste fina William beslöt oss för att bryta upp efter nästan fem år tillsammans. Drömmar av glas krossades i ett slag. Den kändes kan jag säga. Och känns fortfarande. 
Tillsammans med mina klippor åkte jag till Thailand för att sola, bada och inse att livet går vidare trots förluster och nederlag. Det var helt fantastiskt att få uppleva Thailand tillsammans med familjen, speciellt eftersom Amanda och Carl bara fått höra berättelser om det innan.
  
 
 
Praktiken var efterlängtad trots välbehövlig vila och väl tillbaka i Sverige jobbade jag på för fullt med diverse projekt. Jag fick mailet som jag inte trodde jag skulle få och som fick mig skrika rakt ut av lycka, mitt inne på Googles huvudkontor.
 
Royalist som jag är gladdes jag med resten av Sverige åt lilla Estelle.
 
Hjärtat började bråka med mig och jag besökte flera läkare. Som tur var med roligt sällskap.
 
Under mars fick jag den stora äran att besöka Edelmans kontor i London vilket var helt galet och väldigt lärorikt.
 
Jag njöt av varenda sekund jag fick tillbringa med mina vänner och familj hemma i Stockholm vilket resulterade i otaliga spelkvällar, timmar i biofåtöljer (tack Jossan för ett magnifikt bioår!) och skönt häng.
  
 
 
I april trivdes jag bättre än någonsin på Edelman och kände mig oerhört hedrad när jag fick förfrågan om en projektanställning i samband med Sverigelanseringen av Starbucks Discoverie. Hur coolt?! Fick även påminnas om hur det är att bo i hufvudstaden.
 
 
Återigen fick jag besöka min läkare som sa att det här medfödda felet inte alls var så harmlöst som de först trott utan kunde vara direkt livshotande. Det blev en akutremiss till Linköpings universitetssjukhus. Istället för att tänka på tråkigheter valde jag att göra roliga saker. Som att göra motorcykelutflykter med pappa.
 
Maj månad var en hektisk tid. Jag arbetade dubbelt på Edelman och med skolan i Jönköping där jag och min projektgrupp planerade och genomförde Studentkårens årliga vårbal. Vi skypade i timmar och pratade i mun på varandra. 
  
 
Den blev otroligt lyckad och det var ett gäng stolta och glada tjejer som gick att återfinna på Mc Donalds, barfota och iklädda balklännigar, framåt småtimmarna.
 
Sedan blev det dags att vinka av världens goaste gäng. Här är några av dem.
 
Början av juni bestod av mycket plugg. Vi tillbringade ca 18 timmar per dygn i skolan den sista veckan innan sommarlovet.
  
 
När allt var klart var det dags för min operation. Livet flåsar en sådär obehagligt nära i nacken när man inser vad det är man ställs inför. Min vän Stina som också haft ett tungt år sjukdomsmässigt förklarar det så fint. Människor runt omkring visar att de finns där, tänker och ber för en, men ingen kan ta ens plats när man ligger på operationsbordet. Det är bara en själv och Gud. Och det vill jag lova. Det andliga bandet har nog aldrig varit så starkt som då. Jag la det helt i Hans händer. Det fanns inget mer jag kunde göra. Det lugnet och den tryggheten som infann sig i allt kaotiska känslobrus var bortom ord kan beskriva. Man måste ha upplevt det för att förstå. Nu gick tyvärr inte operationen som vi hoppats, men kirurgen var otroligt bra på att förklara situationen och dess konsekvenser. Jag vet vad jag ska vara uppmärksam på och mår i nuläget bra så jag ser hoppfullt på framtiden. 
 
 
Dessa tråkigheter vägdes upp med råge då jag och Jossan packade in oss i ett flyg och reste till Grekland för att öluffa under två veckor. Helt klart en av mina topp tre semestrar. Det var fantastiskt med god mat, varmt i luften, kristallblått hav, trevliga människor, en del nudister och en massa massa massa äventyr.
  
 
Den här månaden blev jag även extrafastar åt Melinda.

Som om inte detta vore nog så sa Diana och Markus det finaste JA:et i kyrkan jag någonsin hört dem säga. Ett magiskt sagobröllop fick avsluta juni.
 
Om juni var kärlekens månad så tog juli vid därefter. Mina favorite norrlänningar of all times tog sig till kyrkan och även där blev svaret ja. Från båda håll! Det var ett så vackert bröllop med dans natten lång. Jag fick till och med den stora äran att tillbringa de första dagarna på deras smekmånad med dem.
 
 
Resterande tid bestod av jobb på Edelman. 

Kontoret var nästintill tomt sånär som på byggare som renoverade hela huset, men jag kan inte tänka mig en bättre arbetsplats oljeångorna till trots. I övrigt solade jag, badade lite, gjorde en massa dagsutflykter, njöt av sena sommarnätter och allt det där som hör sommaren till.
   
 
 
Satt barnvakt åt charmtrollen.
 
  
Och hälsade på Amanda och Pontus i deras nya lägenhet. Passade på att leka lite ball också.
 
 
Hufvudstaden fick finbesök av Jönköpingsfolket.
 
 
Augusti inleddes med ännu ett bröllop. Den här gången blev norrland och östergötland ett med varandra. Marie fick sin Christopher!
 
Därefter följdes en skön vecka på Öland med mina kanariefåglar. Det solades och bades och vi gjorde allt det där man ska göra när man är på Öland.


  
 
Därefter kom ett jobbigt hejdåvisesomettår.
 
 
Jag hade privilegiet att jobba med en grupp sexåringar under deras första skolvecka och blev varm i hjärat av att se förväntningarna i deras ögon då de letade upp sin plats i klassrummet för första gången. Verkligheten kom snabbt tillbaka i form av metodkursen inför den kommande C-uppsatsen.
  
 
September är ett enda töcken fyllt av plugg och tråkiga nyheter. Fler sjukdomar inom familjen uppdagades, men även seperationer och skilsmässor. Det var en tuff månad men som min kära vän Carro säger 'Bit ihop. Kör på.' och det var precis vad jag gjorde. Fullt ut. Tack och lov hade jag Stoffe hos mig den här månaden och han var min trogne vän som såg till att jag kom ut och promenerade några timmar varje dag. Hur skönt som helst. Även Jossan vågade sig ner till de småländska skogarna på en weekend.
   
   
 
I oktober insåg jag att min tid i Jönköping började lida mot sitt slut och jag passade därför på att hänga med alla fina vänner jag hunnit skaffa mig utanför skolan och göra verkligen se staden. Lisa förverkligade sin dröm genom att öppna blomsterbutiken Blomstermagasinet med en av Jönköpings finaste utsikter.
 
När jag inte pluggade så jobbade jag för fullt i receptionen på Telia med ett gäng härliga damer. 
 
 
 
 
November bjöd på planerande av mammas 50-års fest. Det mailades, smsades, ringdes och skypades flitigt mellan alla städer där vi syskon befann oss under den här tiden, men resultatet blev grymt! Mamma var nöjd, de 70 gästerna var nöjda, men vi var nog nöjdast. Kvällen blev fantastiskt lyckad och vår fina mamma blev gratulerad med pompa och ståt, bokstavligt talat, av släkt och vänner.
 
Samtidigt påbörjade jag och min skrivarpartner in crime, Caroline, vårt examensarbete. De kommande veckorna satt vi djupt försjukninga i kurslitteratur och pdf-filer. Eftersom vår C-uppsats, som normalt sett ska ta tio veckor att skriva, skulle bli klar på fem hade vi inte mycket tid över till annat socialt liv. Vi intervjuade bloggerskor i Stockholm och den vi förmodligen kommer minnas med skräckblandad förtjustning var den med Katrin Zytomierska. Vilken kvinna. Trots all press vi hade på oss var vi positivita och kände ett intresse för det vi skrev, även om det till slut kändes mer jobbigt än avkopplande att läsa bloggar.
 
I december lämnade vi in vår uppsats med ett anmärkningsvärt resultat som vi fick mycket positiv kritik för. Detta krävdes både en och två skålar.
  
 
 
Mitt i finjusteringar av uppsats skulle det hinnas med att packa ihop lägenheten, hinna suga ut musten ur alla vänner i Jönköping och njuta av att bo själv, något jag inte kommer göra förrän i juli.
  
 
Jag fick se min kusin Majas första julkonsert med SMK och julkänslan infann sig direkt.
 
Den 23e packades fyra av fem familjemedlemmar in i bilen och vi körde söderut. Julafton spenderades i småland
 
 
och mellandagarna tillbringades med att flyttstäda. På två dagar lyckades vi sortera, rensa, skura, gnugga, svabba, dammsuga, plocka isär, plocka upp, förpacka, slänga, ta tillbaka, borra och tömma 42 kvm.
 
 
Vinden är numer full till bristningsgräns och det var även vår volvo när vi skulle åka hem. Jag åkte ifrån Jönköping och lämnade en era bakom mig. Hemma i Stockholm laddar jag om med jobb och vila för det som komma skall. 
 
Även om det har varit ett tugnt år på många sätt, det är svårt att försköna när man skär sig djupt på livets hårda kant, så har det hjälpt mig att se på livet på ett helt nytt sätt. Jag är tacksam för varje morgon som jag och mina nära får vakna upp och må bra. Jag tar inga relationer för givet utan inser hur viktigt det är att underhålla dem och  omge sig med människor som får en att må bra och som man litar på. Kärleken har spirat det gågna året. Två har blivit ett, flera gånger om. Vänner har blivit eller ska bli föräldrar. Jag har börjat knyta jobbrelationer. Min lillebror har tyvärr också fått besvär med hjärtat men är beundransvärd lugn i allt. Han har blivit stor och börjat på gymnasiet. Där vi nyss såg en liten pojke, står nu en (nästan) man - galet! Vi har utökat familjen med Pontus, Amandas pojvkän som är helt fantastisk. Jag kom in på drömskolan i Australien som min handläggare sa var omöjlig att ta sig in på. Jag har sett Greklands ö-värld tillsammans med en av mina bästa vänner. Mina föräldrar mår bra. Även om jag gråtit så ögonen svullnat igen har jag skrattat så jag fått ont i magen och fått kippa efter luft. Jag har insett vilket fantastiskt nätverk av vänner jag har som bjuder med mig på saker, involverar mig i projekt, kommer till mig i förtroende och finns där när man tror man är som ensammast. Jag har fått bönesvar flera gånger om och känt en enorm trygghet i att Gud har en plan för mig 2013. Jag ska åka till Australien och det finns en mening med att jag ska just dit. Det känner jag i hela kroppen. Vad det är har jag ingen aning om, men det ska bli såå kul att ta reda på det!


Jag önskar er alla ett fint avslut på år 2012 och ett grymt 2013!

Kärlek

/ A
 
1 Anna:

skriven

Du är helt makalös, vet du det? Är så tacksam för att du funnits med under mitt 2012 och att du finns kvar under mitt 2013. Jag längtar efter dig. Kram