27-årsbrunch

Kommentera
Jag fyllde 27 häromveckan och eftersom det var längesedan jag ordnade en fest tänkte jag att det nu var på tiden. Dels för att alla tillfällen att fira bör tas till vara på, men även för att jag längtat efter att blanda upp mina alla dussintals umgängeskretsar. Mamma blev sådär hysteriskt lycklig, som bara hon kan bli, över att äntligen få ett ansikte på alla jag bara pratat om de senaste åren. Eftersom min lilla etta inte tillåter så många sittplatser fick jag låna mamma och pappas hus. 
Drygt 50 pers kom och fyllde varenda centimeter med kärlek, glädje och positivitet. Jag bjöd på brunch och tack vare min guldstjärna Anna i köket, som gräddade våfflor som om hon aldrig sysslat med annat, verkade alla nöjda, mätta och glada. 
Jag tvingade mina syskon att hålla tal (och yes, jag lyckades intala mig att talen kom från deras innersta djup av hjärtats kammare) och var till slut tvungen att stanna upp mitt i allt, se mig omkring och insåg att jag är så ofantligt lyckligt lottad och tacksam över att just varenda en som befann sig i huset finns i mitt liv. Det låter sååå klyschigt, men jag vet inte vad jag hade gjort utan dem. Så tack till alla ni fina som kom och firade med mig!