Att våga chansa

Hjärtefrågor 2 kommentarer
Äntligen fick jag lämna mitt hus som jag numer känner till varenda kvadratmillimeter av. Jag fick rycka in som vikarie på mammas jobb and i just love it!
Igår när det var rast kom en liten kille fram till mig och viskade 'jag är kär i dig' för att sedan springa och gömma sig. Några minuter senare frågade han om han fick chans på mig. Jag blev lite förbluffad över frågan. Minns ni hur länge sen det var man frågade chans på någon? Och nu fick jag, som sällan fick den frågan när jag var liten (kan det ha haft med mina charmiga glasögon att göra måntro?), den största frågan en åttaåring kan få. Jag tänkte länge och väl på hur jag skulle lägga fram mitt svar, men det behövdes inte eftersom en kvick liten tjej sprang upp vid min sida och svarade åt mig, dock lite omildare än jag skulle lagt fram det. "Nej! Hon säger nej. Hennes pojkvän är faktiskt sjuk" Haha. Mycket riktigt. William är ju sjuk, det roliga var bara att jag inte sagt det till henne. Men som man säger - även små grytor har öron.
Idag har jag gjort saker jag aldrig kunnat se mig göra. Jag har:
Varit domare i bandy.
Ritat en bil (för första gången någonsin) och fått killarnas stående ovationer.
Ritat en häst som faktiskt såg ut som en häst.
Dansat till en barnsång.
Pratat italienska med en riktig liten charmunge.

Imorgon ska jag tillbaka och jag längtar!


Natti
/ A