Att vänta i en timma och se sex tåg åka åt andra hållet, vänta på bussen i fyrtio minuter för att sedan pulsa fram i en halvmeters snö, motvind och bitande kyla känns inte riktigt okej!
Nu när William är borta får jag inte lika mycket fysisk och nära kärlek som jag brukar få, men det kompenseras i den gråa vardagen.
Fysiskt - Min naprapat som jag i veckan träffade för första gången gjorde sitt bästa för att lösa upp mina snea leder och spänningar. Han klämde och tröck. Knäckte och drog. Allt jag kunde tänka på var 'roligt att det enda fysiska beröringar jag får av en man under de här månader är någon som gör illa mig'. Fast i ärlighetens namn var det ganska skönt när allt var över, jag var helt mör.
Doftmässigt - En kandidat på jobbet luktade sådär fruktansvärt gott som William brukar göra och jag småpratade med honom så mycket bara jag kunde samtidigt som jag drog in doften som tjuren Ferdiand gör med sina blommor.
Komplimanger - Det finaste någon sagt till mig sen William åkte var min tränare på cirkelfysen igår. 'Väldigt vackra knäböj!'
Så där har ni mitt kärlekskranka liv.
Sukta på den här!
/ A
skriven
Ahw, du kämpar bra darla! Och du har säkerligen otroligt vackra benböj, otroligt!