Fröken Johanson

Idag var den riktiga dagen D och min kära mamma blev 50 år med pompa och ståt. Huset har varit fyllt av vänner, bekanta, nära och kära hela dagen och först nu är huset tomt. Det blir lätt så i vår familj när någon ska firas. Då blir det hjärtligt och ordentligt och jag fullkomligt älskar varenda sekund av det.

Mamma blev väckt med frukost på sängen och födelsedagssång efter födelsedagssång som traditionellt hör till.

Spänningen var total när hon öppnade presenten från mig och mina syskon. I flera veckor har vi tisslat och tasslat för att försöka hitta den perfekta presenten och vad blir väl mer personligt till världens bästa mamma än en egendesignad ring. Vi fick hjälp av fantastiska Josefin som lyssnade till våra önskemål och konstruerade ett mästerverk om vi får säga det själva.
En ring i silver med ett band av rent guld. De tre diamanterna symboliserar de tre barnen och formar ett hjärta. Inne i ringen finns våra namn ingraverade. 

 

 

Det är så roligt att få fira någon man tycker om. Alla är inte så mycket för sådant, men jag fullkomligt njuter av det. Uppskattningen man får visa en människa man tycker om. Uppskattning som man i vardagen kanske är dålig på att visa. För att inte tala om alla vackra blommor, den goda maten, skratten som ekar i hela huset och till och med känslan av trötthet som slår till när alla gäster gått hem.

Det känns skönt att ha mamma som förebild inför min 50-års dag (om 25 år, två månader och en dag...). Om jag är lika pigg och fräsch som hon är då så kommer jag vara lyckligt lottad! 

Lite kuriosa. När min farmor fyllde 50 så var jag fem år. Jag minns den dagen otroligt väl. Hur alla gäster kom till henne som på rullband hela dagen och hade med sig roliga och konstiga paket, typ en droppåse fylld med äppeljuice (sjuksysterhumor), och en massa blommor. På den tiden hade min farmor barn som är yngre än vad vi är nu. Och dessutom tre barnbarn i åldrarna 5 och 3. Den ni!