När påskledigheten som det så tjusigt kallas, utan att vi stackars studenter egentligen har tid att andas utan att plugga oss igenom exakt vartenda andetag, kom krypandes bestämde jag mig att trots skolan, ta mitt pick och pack och flyga norrut några dagar. På fredageftermiddagen landade jag i Brisbane där jag mötes upp av världens bästa Dianas storasysters man (den ni!), John. Han och Ramona var min värdfamilj under de kommande dagarna och skämde bort mig rejält. Jag fick ett stort gästrum med dubbelsäng och lakan som jag har i Sverige. Det bjöds på lyxfrukost och middagar som en student knappt vågat drömma om.
På lördagen hoppade jag och Ramona in i bilen för att köra söderut till Surfers Paradise. Jag har varit där en gång tidigare och älskar staden. Det påminner om surfkänslan som Manly beach har här i Sydney, men större. Vi gick in i den svenska godisshoppen som finns där för att handla påskgodis. Utbudet var inte toppenbra, men jag lyckades roffa åt mig salta S, en dumleklubba och center. Oh my!
På påskdagen åt vi en påskfrukost a la Egypten, med röror och annat gott. Sedan åkte vi till Hillsong och lyssnade på budkskapet om vad påsken verkligen handlar om och jag bubblade över av tacksamhet och kärlek. Är det inte coolt att man kan känna så starkt för något som hände för så längesedan? Jesustorterades inte bara och dog för vår skull. Han uppstod också! För dig och för mig. Jag tycker det är helt fantastiskt!
Som sig bör i detta känguruland en söndag, så slängde vi a steak on the barbie - dvs hade barbeque i trädgården för att avsluta kvällen med bio.
Måndagen bestod av bilåkande upp till Sunshine coast. Vi stannade till på flertalet ställen där cyklonen, som härjade i januari, förstört allt i sin väg. Slutligen kom vi till Mooloolaba som är en jättemysig ort med massor av caféer och restauranger längs med stranden. Därefter var det dags för mig att säga hejdå och åka hem. Och ja, det kändes verkligen som hem när jag flög in över Sydney och insåg att jag har mitt liv där. Jag kan gatorna och hittar bra. Jag har fina vänner och skolan som håller mig kvar. Sydney är min stad och jag inser hur fruktansvärt tungt det kommer kännas att lämna den om några månader.
På lördagen hoppade jag och Ramona in i bilen för att köra söderut till Surfers Paradise. Jag har varit där en gång tidigare och älskar staden. Det påminner om surfkänslan som Manly beach har här i Sydney, men större. Vi gick in i den svenska godisshoppen som finns där för att handla påskgodis. Utbudet var inte toppenbra, men jag lyckades roffa åt mig salta S, en dumleklubba och center. Oh my!
På påskdagen åt vi en påskfrukost a la Egypten, med röror och annat gott. Sedan åkte vi till Hillsong och lyssnade på budkskapet om vad påsken verkligen handlar om och jag bubblade över av tacksamhet och kärlek. Är det inte coolt att man kan känna så starkt för något som hände för så längesedan? Jesustorterades inte bara och dog för vår skull. Han uppstod också! För dig och för mig. Jag tycker det är helt fantastiskt!
Som sig bör i detta känguruland en söndag, så slängde vi a steak on the barbie - dvs hade barbeque i trädgården för att avsluta kvällen med bio.
Måndagen bestod av bilåkande upp till Sunshine coast. Vi stannade till på flertalet ställen där cyklonen, som härjade i januari, förstört allt i sin väg. Slutligen kom vi till Mooloolaba som är en jättemysig ort med massor av caféer och restauranger längs med stranden. Därefter var det dags för mig att säga hejdå och åka hem. Och ja, det kändes verkligen som hem när jag flög in över Sydney och insåg att jag har mitt liv där. Jag kan gatorna och hittar bra. Jag har fina vänner och skolan som håller mig kvar. Sydney är min stad och jag inser hur fruktansvärt tungt det kommer kännas att lämna den om några månader.
Här är lite bildbevis på att jag faktiskt varit på semester:
Grannens dinosaurie
Max Brenner - chokladhimlen
Surfers Paradise!
Påskdagen!
Mooloolaba
/ A