SUPRISE
Livet En kommentarVeckan som ligger bakom har varit helt galen. I onsdags fyllde jag 25 och är därmed närmare 30 än 20(!!) Dagen spenderades på Manpower däe mina fina kollegor stämde upp i skönsång och bjöd på cupcakes. På kvällen gick jag ut med familjen och åt på restaurang. Lugnt och skönt, lagom för en 25-åring. Mitt i allt planerande, flyttande och packande, för att inte tala om jobbande, så har jag känt att energin inte riktigt räckt till för att planera någon fest för mina vänner. Dock har förfrågningarna om att ses haglat den senaste tiden ju närmare take off vi kommer och därför kom jag på den brillianta idén att kombinera födelsedags -och hejdåfest för att på så sätt avdramatisera det hela lite. Jag frågade mamma om det var okej att jag lånade huset på söndag, men hon svarade att pappa och hon skulle få gäster då, men visste inte säkert än. Samtidigt var Jossan på och frågade om vi kunde ses i helgen och eftersom mammma även sagt att hon bjudit in släkten till middag på söndag var jag än mer förvirrad över när, var och hur jag skulle få allt att gå ihop. Amanda och hennes sambo Pontus hade bokat upp mig på fredagen för middag och bio. De hämtade mig i Sollentuna för att smita in en snabbis på Stinsen innan bion började. Efter en dryg timme suckar Amanda och säger att hon glömt biobiljetterna så vi måste åka hem och hämta dem. Hon vägrar avslöja vilken film vi ska se och Pontus påstår sig inte ha fått veta heller. Vi åker hem för att hämta biljetterna och jag suckar lite över grannens alla bilar som står sådär knäppt parkerade längs vägen. Amanda springer lite före och går in mot stora ingången. Jag följer efter utan att tänka så mycket. Mashalerna lyser och jag blir lite nervös över att det var ikväll mamma och pappa skulle ha gäster istället. Jag öppnar dörren och BAAAAAM, där inne står nästan alla jag älskar och bryr mig om. Det sjungs ljudligt. Ballonger yr överallt. Trumpeter. Skratt. Hurra-rop. You name it. Och där står jag. Chockad och rörd till tårar. Jag har aldrig någonsin trott att någon skulle kunna överraska mig så, men jag insåg hur otroligt lättlurad jag är. Min fina familj har tisslat och tasslat i veckor för att inte tala om att organisera och bjuda in mina kära. Jag är så imponerad över hur alla lyckats hålla sig med tanke på att jag kontaktat dem för en 'eventuell fest till helgen, men jag återkommer närmare' och ingen har försagt sig. Jag är så fruktansvärt tacksam över att ha så härliga människor runt mig som delade min kväll och bidrog med sin närvaro, mat och glädje. Bästa födelsedagen so far!
/ A