Platsen som inte får nämnas vid namn

Hjärtefrågor Kommentera
Det är sorgligt att man ibland måste skiljas från ställen där man verkligen trivs. En gång hade jag ett jobb där jag trivdes som jag aldrig trvits någonstans innan. Jag älskade doften när man kom in. Hur man på mornarna låste upp jalusin, tände lamporna, låste upp branddörren, satte på Itunes, gick in på kontoret, hängde av sig väskan och kokade en kopp te. Hur man rullade ut de röda mattorna, placerade ut blommorna, öppnade kassan och välkomnade de första kunderna. Vï sålde de roligaste sakerna. Pratade med våra härliga kunder och gjorde det vi var bäst på - gav service till tusen och ständigt med ett leende på läpparna som var så äkta att det kändes in i hjärtat. Vi hade så kul!!! Järngänget tillsammans. Jag saknar allt det där. Jag saknar att se vakterna gå utanför vår butik och heja glatt. Jag saknar alla vändor ner till Vinn för att köpa 'nyttigheter'. Jag saknar produkterna. Jag saknar att se glädjen hos kunderna när man hjälpt dem hitta det de sökt efter. Jag saknar vår pratglada och frispråkiga granne. Jag saknar att förvirrat springa in på Klas Ohlsson för att hitta något man bara hade en siffra på. Jag saknar att banka, gå genom alla de där långa gångarna där de luktade målarfärg för att aldrig veta om bankningsmaskinen skulle funka. Jag saknar att växla pengar och att gå med soporna (till och med!) Jag saknar att gå i den där snabba takten som man bara gjorde på jobbet för att hinna mellan olika platser, iklädd våra otroligt förvånandsvärt sköna jobboutfit. Jag saknar att stå att prata och skratta med tjejerna inne på lagret medan vi slet med alla pallar. Jag saknar att hjälpa till att packa eller ta betalt. Jag saknar att fixa entréväggen, skylta och fronta (uppifrån och ner, raka rader). Jag saknar småsaker som dofterna av olika saker, våra lådor under kassan där det fanns en massa mysigt och att ringa och beställa embalage. Jag blir nästan arg när jag tänker på hur lycklig jag blev av att gå till jobbet och veta att jag möttes av allt det där, men att det bara rycktes ifrån oss i ett vips!

/ A