Barns rättighet är vår skyldighet

GÅ IN HÄR:
http://unicef.se/bli-varldsforalder
/ A

Det är inte lätt när det är svårt

/ A

Love

/ A


Kärlekens dag

Idag firar mina fina föräldrar silverbröllop. 25 år har de hängt ihop och det har inte varit en dans på rosor vill jag lova. De har mött både med- och motgångar, men deras trygga stadiga grund har hjälpt dem igenom allt. Tillsammans är vi starka.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.
1 Korintiebrevet 13:4-7, 13

Tack för er kärlek till varandra för den har gett oss syskon varandra och er.
Grattis till era 25 år. Må de bli många fler!
/ A

Praktik

Bloggen har varit en av mina lägre prioriteringar den senaste tiden och som en klok vän sa till mig igår "Du ska skriva för din skull. Inte för någon annans." Och nu är jag alltså redo att ta upp det igen.

Jag tillbringar mina dagar på Edelman som är världens största PR-byrå. Sverigekontoret bjuder mig på elva glada ansikten varje dag och jag trivs som fisken i vattnet. Det skrivs pitchar, pressmeddelanden, researchas, googlas, rings, säljer in, brainstormas, kokas kaffe, sitts i möten och skrattas en väldans massa.
Gå in och kika på dem som gör vardagen lite ljusare:
http://edelman.se/

Dock pluggar jag halvtid parallellt så den dagliga statusen är för det mesta såsom bilden nedan visar.
/A

Det här är anledningen till att du bör vaccinera dig!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14476969.ab
/ A

Två av världsproblemen är lösta

För några dagar sedan kom jag på en sak. Eller egentligen två saker.
1) Jag tänker i bilder och metaforer. Om jag känner något väldigt starkt så får jag ofta upp bilder i huvudet som sätter ord på känslorna jag har. Till exempel kan jag koppla ett jobbigt avsked till ett spänt gummiband som under en lång tid sträckts ut och precis innan den når sin bristningsgräns släpper man taget om gummibandet och man kan gå upprätt igen. (Egentligen hade jag ett annat grymt exempel som jag hann glömma bort på väg hem från praktiken) Jag förväntar mig inte att någon ska tycka att jag är normal efter det här inlägget så skäms inte å mina vägnar nu.

2) Jag har ju valt världens bästa yrke med tanke på min 'förmåga'. Att kreativt ta fram innovativa och slagkraftiga reklamer med text och bild kan ju inte passa mig och min hjärna bättre. Jag tänker redan reklam!
/ A

Så var det det här med att fylla 24

Jag känner mig lika ung och fräsch som för en månad sedan så än har inte åldersnojan bitit sig fast helt. Dagen firades med skönsjungade uppvaktning från min fina familj. Stoffe ylade i takt som vanligt. Därefter begav jag mig med tåget mot Jönköping för att luncha med Lisa. Märklig tjej kanske ni tänker nu och tja, lite märklig är jag kanske. Det egentliga huvudsyftet med min resa var ett tråkigt läkarbesök som inte gick att ändra på, men jag låtsades att jag var där enbart för att äta lyxlunch med Lisa. Hon är så härlig. Inte nog med att hon är en mästerkock, hon hade dessutom bakat minisemlor och satt i ett ljus i mitt som jag fick blåsa ut, dagen till ära. Hon följde även med till sjukhuset som stöd för mig. Det är sådana saker som gör att hon är en av mina klippor i stormen som jag kan luta mig mot när jag inte orkar stå riktigt själv. Därefter bar det av hem mot Stockholm igen för att äta middag med halva familjen som så troget väntat på mig. Det var en perfekt dag med en mängd glada samtal och hurra-rop. Tack för det kära ni!!

/ A

23

Om tio minuter är jag inte 23 längre utan 24. Mitt tjugotredje år har varit ganska bra faktiskt. Jag får göra det jag brinner för och tycker är med hjälp av min utbildning. Jag har skapat mitt första egna hem och fått bjuda in nyfunna vänner likväl som gamla godingar. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv och mina drömmar. Kämpa för sådant jag tycker är viktigt. Jag har lagt en bra värdegrund som jag kan börja bygga på. Mitt tjugotredje år har förberett mig för det som komma skall. Mina förväntningar på livet som tjugofyra är höga. Bring it on!
/ A


En lite bättre torsdag

Copy-kursen är äntligen avslutad och jag drar en lättnande suck och känner att livet, sakta men säkert, börjar rinna genom mina ådror igen. Ådror. Vilket oerhört äckligt ord. En ådra. Usch!
Hur som helst är jag färdig med den kurs som är min kurs. Där jag får göra det jag kan. Eller i alla fall tror att jag kan. Skriva. Det har ju lett till att man får en del press på sig att prestera. På fem veckor skulle jag övertyga min lärare, som är en gammal copywiter, att det här är min dröm, längtan, mål och något jag faktiskt behärksar. Med andra ord ge jantelagen en stor fet smäll i ansiktet. De gånger jag satt mig med med med något av mina fyra skrivuppdrag fick jag idétorka, började kallsvettas och kände att jag inte hade något att få ur mig. En uppgift var att skriva en personlig reflektion om europas lågkonjunktur och hur den påverkat mig på ett personligt plan. Den ni! Helst hade jag velat stäcka fram utdrag ur min gamla blogg så min lärare får se att jag faktiskt kunnat skriva bra. Att jag är sådär sprudlande kreativ när andan faller på. Men det godkänns kanske inte med en fem år gammal blogg när det är nu vi studerar och nu vi ska prestera. Det gick bra i alla fall. Kursen är klar och svaret dimper ner på lådan om cirkus tre veckor. På lådan, undrar ni kanske nu? Jo jag är nämligen på väg hem till mitt älskade hem i vår vackra hufvudstad där mina nära och kära befinner sig. I tre månader ska jag få hänga och klänga på dem och bara sippra i mig kärlek. Vi har nämligen praktik under de kommande tre månaderna med start på måndag. Jag har fått den stora äran att praktisera på Edelman som är en PR-byrå i stockholm. Det ska bli så kul att få se hur det vi läst om, går till i verkligheten.
Förlåt för mitt något röriga och flummiga inlägg. Jag är fruktansvärt seg och sitter på en mörk buss någonstans söder om södertälje. Snart hemma!
Ha en fin torsdag!
/ A

När du skär dig på livets hårda kant

då är det sällan något annat än humor som kan få dig att skratta bort det onda.
Igår var jag på ett ultraljud av mitt hjärta. Det gjorde absolut inte ont, men det var ganska obehagligt. Sköterskan tryckte hårt på de ställen som varit ömma och höll på så i nästan en timma. Imorse vaknade jag och hade ont i bröstet. Då hör jag mamma från andra sidan rummet säga:
Men Alma, ditt hjärta blev ju filmstjärna igår och nu tror det bergis att det är lite markvärdigt bara och vill ha din uppmärksamhet.

Ni skulle nog ha behövt varit där och hört den klockrena kommentaren i sitt sammanhang för att förstå det humoristiska i det, men ändå.
När livet ger dig citroner så är det dags att göra lemonad.
Ha en fin lördag!
/ A

One of those days.

/ A

Årskrönika 2011

För er som inte känner mig så är jag lite smått beroende av listor. I alla dess former. Därför kan ni kanske förstå att jag hoppade högt av glädje när jag såg den här årskrönikan på Annas blogg. Håll till godo!


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Skrev en B-uppsats

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag minns faktiskt inte om jag lovade något speciellt, men om jag gjorde det så bröt jag det säkert...

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Några barndomsvänner fick små knoddar.

Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?
Finland. Ryssland. Lettland. Polen. England. (Tacka vettja Östersjökryssning)

Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012?
Fred på jorden. Ro i själen. Närhet till mina käraste.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
2011-11-11

Vad är det bästa som hänt dig år 2011?
Två av mina närmaste vänner tog beslutet om att dela livet tillsammans med sina respektive. Att få dela deras glädje var det bästa som hänt mig under året. Bröllop blir det till sommaren.

Största misstaget?
Att släppa vissa människor för nära in på livet.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt.

Bästa köpet?
Min ajfön!

Vad spenderade du mest pengar på?
Kurslitteratur. Oh how i love my studentlife.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Förlovningar och kommande bebisar.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Made of. Make you feel my love.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var nog ledsnare i år än tidigare tyvärr.

Vad önskar du att du gjort mer?
Sparat pengar.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat.

Hur tillbringade du julen?
Hemma i Väsby med mina nära och kära.

Blev du kär i år?
Nej.

Favoritprogram på tv?
Greys anatomy

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte.

Bästa boken du läste i år?
John Finnigans upprättelse

Största bioupplevelsen?
Harry Potter - sista filmen.

Något du önskade dig och fick?
Jag har allt jag kan önska :) Fred på jorden kanske.

Årets bästa film?
Åter igen - HP

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade med mina närmsta vänner på en restaurang i stan.

"De bästa nya människorna du träffade?
Becka. Sara (på nytt). Hanna. Carro.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Sliten student?

Vad fick dig att må bra?
Stoffe!

Vilken kändis var du mest sugen på?
Oföränderligt - Adam Brody.

Vem saknade du?
William. Mormor.

Favoritmånad?
Maj.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer Anna-tid! Mer närhet till de jag älskar.

Anna!

Nu har jag precis vinkat av en av mina tio fem favoriter, Anna Ivarsson. Jag, och resten av Stockholm, har haft den stora förmånen att få låna henne under em vecka då pilotRobert flugit på Arlanda. Att hänga med Anna innebär samtal djupa som Atlanten och skratt åt de mest barnsliga skämten. Och en massa onyttigheter såklart. Dagen till ära framställde vi en Oreo madness och såg på Tangled. Imorgon kör de norrut igen men då jag vänjer mig vid hennes sällskap på cirkus fem minuter tänker jag snart planera in ett besök hos dem. På rikt!


2011 i bilder

Den 23 januari firades min 23-årsdag med pompa och stått tillsammans med fina vänner.

Jag besökte lillasyster och blev imponerad över de militärskills hon visade upp på regementet.

Jag pluggade fasligt mycket.

Vi firade Amanda som fyllde 21 år.

Alla hjärtans dag firades i min ensamhet på Café Lindström

Under våren blev det en återförening med de flesta av Kolmilekidsen.

Min fina farmor kom och besökte mig i Jönköping.

Josse vågade sig också ner för ett besök i Smålands skogar.

Becka, Sara och jag utnämnde oss själva till Charlie's angels på Superhero-sittningen.

Sedan pluggade jag ännu mer.

Inför skrivande av B-uppsatsen.

Som efter en hel del blod, svett och tårar äntligen lämnades in.

Därefter väntade en lång och skön sommar hemma i väsby.

Jag kände mig extra välkommen då resturangerna jag besökte tenderade att ge mig mat med kärlek


Världens charmigaste tandlösa kille fyllde 6 år.

Pappa tog sönder hans present.

Farmor och farfar stuvade in släkten i en stor båt och vi åkte Östersjön runt.

Det var en härlig resa

med människor jag älskar högt.

Vi fick lära oss vika servetter som Operahuset.

Jag gjorde den årliga resan till Öland. Platsen som balsamerar min själ.

Tillsammans med fina kollegor tillbringade jag några veckor på Manpower.

Jag åt en massa glass. En massa.

Jag fick höra glädjande nyheter.

Jag tog mitt förnuft till fånga och gjorde något alla borde göra.

Sista veckorna på sommaren åkte kurslitteraturen fram igen.

Jag sa hejdå till fina vänner som reste ut i världen.

Till hösten återvände jag till Jönkan och mina fina tjejer.

Jag hängde med mina underbara kusinbarn. Tindra.

Och Rasmus.

Jag hurtbullade en del runt Munksjön tillsammans med Lisa.

Jag var i London.

Pappa satte guldkant på vardagen med sin närvaro.

Vi gjorde de sista justeringarna i lägenheten.

Stoffe kom på besök.

Jag unnade mig kvalitetstid med mig själv.

Jag saknade min mormor och morfar.

Vi slet med grupparbeten för jämnan.

Jag drog ut fyra tänder.

Jag blev ett braceface.

Jag fick göra ett dygns-EKG.

Jag åkte till Las Palmas för att krama på farmor och farfar.

Jag var lycklig.

Jag var olycklig.

Jag firade årets bästa dag.

Och sa hejdå till människor så det räcker i minst fem år framöver.

Årets sista dag tillbringade jag med två favoriter.

Nu väntar 2012 med nya möjligheter och det ska bli ett lyckans år har jag bestämt.
Bring it on!
/ A

Om

Min profilbild

Alma

RSS 2.0