En hopplös romantiker

Hjärtefrågor 2 kommentarer
"Naaaw Alma, du är verkligen en romantiker du" kläckte min härliga chef och vän ut på jobbet idag när vi pratade framtid.

Ja, jag är kanske det.
Att en dag få gå, sida vid sida, med min pappa till ett altare där han överlämnar mig till mannen jag ska dela mitt liv med.
Jag vill
ha ett stort bröllop tillsammans med nära och kära en dag. Jag vill ha en fin vit klänning (möjligen med ett inslag av mörklila sidenband i ryggen). Jag vill ha en fin ring som glittrar till ibland. Jag vill ha en bröllopsfest med tal och tårar, skratt och spex. Det är min dröm och har alltid varit.
Jag vill ha en liten familj någon dag. En familj att komma hem till efter jobbet. Små knoddar att krypa upp i soffan med och mysa på fredagskvällarna. Hjälpa till med läxor. Skjutsa till hockeyträningar, stå och heja på bredvid fotbollsplanen eller trampa runt inne i ett ridhus. Ha tonåringar att uppfostra till bra människor, se till att de håller sig på banan.
Jag vill dela mitt liv med en och samma man livet ut. Jag vill dela allt. Skratt och glädje. Sorg och smärta. Genom allt.
Jag är kanske en hopplös romantiker då det kommer till andra saker också. Jag älskar överraskningar. Blommor och choklad. Vardagsdejter. Långa promenader längs vattnet, hand i hand. Små fina komplimanger lite då och då. En viskning i örat vid en middag "Du är fin". En blick som dröjer sig kvar en hundradels sekund extra. Små saker gör mycket i mitt hjärta.

Jag tror på kärleken och att det finns någon för alla. Jag må vara en hopplös romatiker med drömmar och längtan, men hopp, det är något jag har gott om.

Kärlek till er alla
/En hoppfull romantiker

God fortsättning och allt det där

Hjärtefrågor Kommentera
Julen har kommit och gått ännu ett år och jag känner mig väldigt nöjd med den. Några dagars avkoppling hos mormor i småland med en stor släkt samlad  var precis vad jag behövde för att samla tankarna och bara andas ut.
En massa choklad, julmat och paket passerade förbi i en väldans fart och det blev dags för årets höjdpunkt (en av dem i alla fall...) Mellandagsrean. Klockan 11 stod vi redo på Värnamos gator, redo att sätta tänderna i allt härligt reamärkt. Där stod vi, ute i kylan, bara för att inse att alla butiker öppnar klockan 12. Det blev till att traska in i en spelbutik och hänga där i en timme. Fem minuter stod vi och halva smålands befolkning och hägde vid låset till Vero Moda. Inrusandes och lite smått anfådda och varma såg vi det - ingen rea. För en shoppoholic som mig tar det lite tid att lugna shoppingnerven och på den tiden det tog hann jag roffa åt mig och betala en massa plagg som alltså inte var på rean...Typiskt.

I lördags kom vi hem och det var i princip bara hem och lasta ut packning för att lasta in Agius julklappar och åka fortast möjligt till William. När jag svängde av motorvägen såg jag hans bil framför mig och hjärtat gjorde en rejäl volt i bröstkorgen. Jag hade saknat honom mer än jag visste själv. Det blev en jättemysig kväll med paketutdelning och min älskade hade slagit på stort och köpt mig ett hemmabiosystem!!! Vad säger ni om det? Jag kunde inte säga så mycket själv för det tog ett tag innan det smälte in, men när det väl nådde mina inre hjärnceller så kände jag tacksamhet i överflöd. Så här sitter jag i mitt rum, med en bra film. Alla kanaler på teven (Tack mamma och pappa för boxern+abbonemanget!!) och kanonbra ljud :D Jag är lycklig.

Nu ska jag skissa fram mitt "nya" rum.


God Jul i efterskott från mig och min vovve.

Godnatt
/ A