I hear you

Kommentera

Jag förstår att ni vill veta allt om kvadratmetrar på studentboendet och få en utförlig bedömning av Ikeas köttbullar för att inte tala om bredden på dialekten som min första skoldags lärare bjöd på, men just nu är jag lite ockuperad. Av dessa snyggon!

Bättre sent än, ja ni vet!

Livet 5 kommentarer
Nu har jag varit i Sydney i snart tre veckor och det är sällan jag suttit ner mer än när jag ätit. Jag ska försöka sammanfatta lite av allt jag varit med om hittills.
 
När jag landade var jag som sagt ganska exalterad och hög på glädje över att äntligen vara här efter alla år av längtan. Jag väntade på skolan som skulle ta emot mig, men när ingen dök upp var det en snäll man som visade mig till shuttlebussarna in mot stan (gratis för studenter!). Första låten jag hör är Free fallin' vilket passar mig alldeles utmärkt och kommer därmed bli en av låtarna som får symbolisera det här äventyret. Jag anlände till Wake up och packade in mig på rummet efter en tur till Bondi. För att hålla mig vaken promenerade jag runt till både Starbucks och KFC för att därefter däcka i sängen några timmar medan jag väntade in min reskompis Karin från Uppsala, som jag aldrig tidigare träffat. Hon kom och vi somnade bums. Dagen därpå utforskade vi stan lite närmare och skaffade oss även ett australienskt nummer. Jag kände mig otroligt bortskämd och i-landsproblematiserad när jag direkt ställde mig i ett hörn för att ta igen det jag förlorat på Facebook och instagram. Kära nån, hur gjorde man innan det fanns internet på telefonerna? Den här dagen vandrade vi runt en massa innnan vi slöt upp med ett härligt glatt gäng, även dem från Uppsala, och gick ner till Darling Harbour för en middag. Det var fullt exakt överallt, men till slut lyckades några hitta ett ställe pga en avbokning som precis gjorts (personerna innan oss hade bokat 4 månader i förväg!) så vi hade flyt. Medan vi åt fick vi se fyrverkerierna över vattnet som de har varje vecka. 
 
 
Sista dagen innan första skoldagen tillbringades på Manly beach som innebär värsta fina båtturen över. Självklart knäpptes det frenetiskt då vi rundade Operahuset.
Turist? Javisst! 
 
 
Första skoldagen kom och jag kände mig som en 7-åring.Vi fick ett officiellt mottagande av fackulteternas professorer i rockar och roliga hattar, för att inte tala om abourginska dansare som satte krydda på det hela till tonerna av en (jag vill hela tiden säga billabong) digeridoo.
 


Vi fick massamassamassa gratissaker och jag blev helt såld när en surfare kom och introducerade Rip Curl's surf camp.
 
 
 
När vi kände oss riktigt extremt välkomna bjöds det på tea party och en guidad tur runt campus. 
 
Anyhow, vi hade ett ganska skönt schema de kommande två veckorna med lite information, barbeque-luncher, cocktail party och en massa nätverkande. Däremellan har jag legat på stranden, sett operahuset, promenerat en massa massa och njutit av varenda sekund som jag får vara här.
En dag turistade jag runt med Karin och Wille, och jag menar verkligen turistade.
Vi körde operahuset:
 
 
 


Bothaniska trädgården:
 
 


The Rocks som är lite som gamla stan i Stockholm, där vi åt pannkakor:


 
 
promenerade runt och fastställde att australienare inte bryr sig speciellt mycket om sina hus och att deras fåglar som motsvarar våra kråkor är betydligt mer färgglada och papegojliknande:
  
 
och slutligen akvariet där vi såg en massa fula fiskar:
 
 
 
 

Alltså den här fisken!!

 
Så kom dagen jag längtad efter sedan min tredje natt på Wake up då Karin trött kommer in på vårt rum och säger 'Nee Alma, nu ligger två svenska tjejer på toaletterna och spyr ner alla toaletter utom en, plus ett handfaat' - jag skulle få flytta in i min lägenhet. Men först, jag måste visa er härligheten. Få inte slag nu mamma:
  
  
 
Det tar tre minuter att gå från Wake up, men på vägen lyckas vi såklart rulla min väska i någon form av bajs (eller dylik vätska) och det stinker så kräkreflexerna får anstränga sig ordentlig. Vi kommer in på Yura Mudang där vi möts av en Security, en massa ballonger, gratis mat (viktigt det där med gratis) och därefter en reception där jag skriver in mig. Allt luktar nytt och fräscht och jag kan knappt stå still när min RN (resident networker) ska visa in mig till min lägenhet. Hissen stannar på 18 våningen och vi går av i en grå/grön korridor och medan vi går mot dörren märkt med 1833 inser jag att Seiran, även hon från Uppsala, bor i rummet på andra sidan korridoren. Lägenheten är stor och luftig med panoramautsikt över hela Sydney. Mitt rum är jättefint och efter en tripp till IKEA (där vi lyckades ramla rakt in i ett bröllop på självaste alla hjärtans dag) har det blivit ännu finare.

Utöver detta har jag promenerat runt en massa och lärt känna härliga människor. Skolan har anordnat olika introduktionsföreläsningar, cocktailpartyn, luncher, evenemang och så vidare. En dag besökte självaste David Hasselhoff vår skola och invigde klubbdagen med en massa klubbar man kunde ansöka till. Jag gick med i communication club och funtade på att joina Chess, Glee och Quidditch, men avstod. Återigen, en massa gratissaker!
 
 
Annars har det hängts en hel del på stranden.
  
  
    
  
Ätits yoghurtglass.
  
 
Hängts på diverse takterasser.
 
 
Varit mest sol, men en dag med storm. Mitt paraply är numer söndersmulat.
 
 
I söndags träffade jag Klara, Emma och Åsa. Vi gick på Hillsong. Det var grymt!
 
 
 
Puss och koalakram!
 
/ A
 
 
 

Första dagen

2 kommentarer

Jag tänkte precis skriva om hur jag verkar ha klarat mig ifrån jetlagen, men precis då känner jag hur det svajar till inne o kroppen och jag måste spjärna emot med alla mina klena muskler för att inte ramla av stolen. Klockan 20.50 svensk tid, på torsdagskvällen landade jag i Sydney. Då var klockan 06.50 på fredagen här. Jag var helt uppe i varv av alla intryck så jag kände mig inte trött alls. Jag kände igen mig på flygplatsen och även vägen in mot stan.
Den här gången såg jag dock helt andra saker. Skolan ligger mitt i smeten och mitt boende likaså. Jag checkade in på Wake up, även det välbekant med såå trevlig personal. Sedan begav jag mig till Bondi junction och därefter ner till stranden. Det var smockfullt med folk vilket var en motsatt bild till mitt senaste besök då vi var de enda där i stormen. Idag kryllade det av surfare, glada människor och surfare. Det kändes så overkligt. Det här kommer liksom vara min vardag den kommande terminen. Nästan i alla fall...
Eftersom jag fortfarande var pigg tog jag en runda på stan och jag slutar inte förvånas över hur trevliga alla är! Nu sitter jag på Starbucks och jetlagen börjar komma ikapp mig. Ikväll möter jag upp en tjej från Uppsala som jag ska bo med den kommande veckan! Det känns tryggt med någon mer som ska göra samma sak :) Förresten har jag upptäckt att shoppingen är fantastiskt (något vi sållade ut senast..) så det kan komma bli tuffa månader för en student som jag, men vem kan klaga när man är i känguruland med 20 grader?

Kärlek!
/ A