Resfebersåininorden

Hjärtefrågor En kommentar

Nedräkningen har börjat. Om trettio minuter signar jag ut från jobbet och beger mig hem där ett berg av kläder och andra materiella ting väntar. Sortering för femte gången ska påbörjas. Måste jag verkligen verkligen ha med den här klänningen? Kommer jag behöva 27 bikinis? Vilka skor kommer faktiskt inte plockas upp ur väskan ens? Plattång eller locktång? Hårfön eller inte hårfön? En bok eller två böcker? Fast å andra sidan så lever jag efter packfilosofin 'ångra dig inte sen, då är det försent'. Resfebern har börjat krypa sig på och stressen över allt som måste göras hemma samt panikinhandlas ikväll, för det hör till, har gett sig till känna. För att inte tala om flygresan på 13 timmar (längre om vi måste åka runt det idiotiska askmolnet) som jag ska göra alldeles ensam. Pwah! Det kommer gå bra, det gör det alltid. Måste bara hitta mitt inre lugn bland alla adapters, shorts, krämer, topps, sladdar, ascesoarer etc. Tips på detta mottages varmt.
Nu bär det snart av och jag är nervös som en morot innan ångkok. Gaaah!

Vi hörs när jag landad i Us and a. Landet i väst.

Peace love and american understandig

/ A

Den femte maj 2010

Hjärtefrågor Kommentera
Idag fyller min farfar år. Han fyller åttio år, men det kan man inte tro. Nej se han har näst intill svart hår fortfarande, bygger hus, tar hand om trädgårdar, sköter vårt landställe, jobbar i kyrkans second hand, hissar de minsta barnbarnen upp i luften, berättar roliga historier, vill lära sig allt han kan om internet, skriver memoarer som ger en gåshud, ger oss yngre tips och råd om livet, uppmuntrar oss och visar mängder med kärlek. Min farfar är den bästa farfarn i hela världen och jag älskar honom.
Så farfar, om du lyckats lotsa dig in här;
Grattis på 80-års dagen. Må det blir många många fler femte maj tillsammans med dig.

/ A

Nemen!

Hjärtefrågor Kommentera

Jag kom precis på mig själv med en tanke jag haft sedan imorse. Några kompisar till mig åker till N.Y nästa vecka och jag har känt ett stygn av avund på att också få fly verkligheten ett tag och nu slog det mig precis att 'hallå alma, om en vecka sitter du på ett plan över atlanten'. Tänk vad lätt det är att glömma. Det känns som om hjärnan anser det vara mer aktuellt att jobba med alla förberedelserna inför resan än att faktiskt förstå att den och resten av kroppen ska ut och åka.
Det ska bli fanfreakintastic att få vakna upp till en syn av palmer längs en lång sandstrand istället för dessa eviga busshållsplatser i en grådaskig dimma klockan kvart i sex på mornarna. Can't wait!



/ A