Märkligt!

Hjärtefrågor 2 kommentarer
Är det inte märkligt när man hör en sång som man egentligen inte känner igen, men när man väl hör den så kan man den. Texten kommer så naturligt och musiken pulserar genom kroppen.

Så är det med mig just nu och jag skulle vilja efterlysa den person som någon gång skickat den här till mig. Den finns på en gammal självinspelad CD så jag gissar att den kommer från tonåren någon gång.


You make me wanna call you in the middle of the night.
You make me wanna hold you til the morning light.
You make me wanna love,
you make me fall,
you make me wanna surrender my soul.
I know this is a feeling I just can't fight.
You're the first and last thing on my mind...

Den betyder mycket för mig, men jag kan inte för mitt liv minnas varför. Vem fick jag den av?! Sara, hjälp?

/ A

Onsdag.

Hjärtefrågor En kommentar


Jag har tillbringat två dagar sittandes som omväxling. Varav detta frågar du dig kanske nu? Jo, jag har, tillsammans med mina kollegor, gått en tvådagars utbildning på jobbet. Mycket trevligt och lärorikt, för att inte tala om skönt för mina stackars fötter. Imorgon är det dock back to buisness, men det gör inte så värst mycket för snart är det helg. Helghelghelg! Då kommer min fina mormor på besök och William och jag tar oss an en ny utmaning vilket ska bli spännande.


Nu väntar nybakta bullar och ett stort glas mjölk på mig. Ha det fint kamrater. Pusshej

/ A

What a day

Hjärtefrågor 3 kommentarer
Idag har jag gjort något nytt. Jag har beställt blommor. Till William. Nu finns det säkert dem som tycker jag är en pinsam flickvän som skämmer ut min pojkvän inför alla hans kompisar. Må så vara, men jag vet hur det känns att få blommor levererade till sig och den känslan som når fram till en då är svår att simulera på annat sätt. Budet skulle anlända till William innan hans prov för dagen vilket det gjorde, men allt gick inte riktigt som jag tänkt mig. Meddelandet fanns inte med så han kunde bara gissa sig till att det var från mig. Jag ringde till Interflora och förklarade att det här inte är okej, jag skulle aldrig lägga ner så mycket pengar för några rosor som jag kan köpa i vilken affär som helst, om det inte vore för hela upplevelsen med leverans och ett budskap till. Under mitt samtal med en stackars kille i kundtjänst, som bad så hemskt mycket om ursäkt för deras miss, smsar William att han hittat kortet. Tji fick vi.
Jag valde att ta bussen hem från jobbet idag, en ny upptäckt som min kära Diana upplyst mig om. När jag sitter på påfartsträckan till E4an vid Norrtull ringer mina kollegor från jobbet. Då har superAlma i egen hög person tabbat sig rejält och fått med sig nycklarna till vårt omklädningsrum. Som tur var stod bussen still i bilkö och jag kunde smita fram till busschauffören och snällt fråga om det var möjligt att få gå av bussen. Han tittade på mig och suckade 'Ja gör du det, du kommer nog fortare hem om du går' så av hoppar jag och börjar traska tillbaka. Tjugo minuter senare står jag åter igen på jobbet. Klockan har nu hunnit slå fem. Jag slutade fyra. Tillbaka till bussen. Den åker utan mig. Ger upp den och klampar vidare till tåget som tar mig hem till min station där pappa plockar upp mig - tack!

Nu ser jag helgen nalkas - som jag längtat!



/ A