Nostalgi!

Hjärtefrågor En kommentar
Ikväll har jag varit med om något helt fantastiskt! Min fina kusin Lydia hade, tillsammans med 120 andra elever, en gospelkonsert i tre akter. Samma konsert som jag var en del av för fyra år sen. Smått galne Lasse Axelsson intar scenen och bara hans härliga utstrålning får mitt leende att sträcka sig från örsnibb till örsnibb. Jag får gåshud över att höra låtarna som jag så väl känner igen, men när Lydia intar scenen (något bara Amanda och jag visste) tar nervositeten över. Jag vet att hon sjunger vackert, men hur nervös är inte hon om jag är såhär? Det var enda tanken jag kunde få fram. Självsäkert ställer hon sig, brett mellan benen, och börjar sjunga och vips sitter jag där med gåshud. Hennes pappa fäller några tårar och resten av släkten sitter och bara gapar. Hon är helt fantastiskt grym!! Aldrig förr har jag hört henne ha sån kraft. Helt sjukt. Jag är fortfarande helt tagen.
Konserten fortlöper och jag har fullt sjå att i de snabbaste sångerna klappa i takt "klappa på 2 och 4 gott folk" skriker Lasse. Under pauserna får vi i publiken sjunga några låtar under hans ledning och jag inser hur mycket jag saknar musiken. Nostalgin är helt påtaglig. Alla gamla lärarare finns där, våra väl inövade låtar spelas och jag sitter där och saknar alla de välkända ansiktena från klass 9mb att klappa i takt med.
Jag kom på mig själv med att agera idol-jury under framträdandena "Lilla vän, du gör det inte alls lika bra som Anneli, dålig hållning har du också" "Vännen, när du rullar sådär med ögonen tror man du går på LSD eller något liknande" "Tjejer, lämna hårsprayen hemma nästa gång" "Vi hade fler 'down' i den låten än ni" "Varför sjöng inte vi den där?" osv.
Självklart jämför man de olika konserterna med varandra, men det är näst intill omöjligt för ingen är den andra lik. Även om det var samma låtar, med samma upplägg och samma dirigent så är alla röster olika.
Jag har insett att den glädje som bubblade inom mig ikväll och det leende jag hade på läpparna är något jag vill ha oftare. Paret brevid mig måste tyckt att jag var lite smått psykopatiskt som nynnade med till varje låt lite tyst för mig själv, men främst för att jag inte kunde sitta still.
Har man inte sett mig sjunga gospel, har man inte sett mig så lycklig som jag kan bli.
Nej, det här gjorde min vecka, lätt! Nu kan den muntliga examinationen gå hursomhelst imorgon för jag kommer ändå vara glad! :D

Peace
/ A


Ps. Jag bjuder på ett smakprov:

Upp till bevis!!

Hjärtefrågor 6 kommentarer
Finns Ni därute någonstans? Hör Ni mina ljudande rop skalla genom cyberspacen? Bryr Ni Er om att läsa min blogg? (haha!)
However har jag kommit på ett sätt att förena nytta med nöje. Ni ska agera min HJÄLP-panel.
Jag ställer en fråga och Ni hjälper mig genom att svara i kommentarsrutan som finns här under (Obs! Glöm för allt i världen inte bort att skriva Ditt namn så jag vet vem jag ska tacka sen) ;)
Okej, frågan idag lyder: Vad tycker Du att jag skulle passa att jobba som/med?
Nu vill jag ha ärliga svar för själv är jag helt utan idéer. Min förhoppning är att någon därute ska nämna något som ger mig den AHA-upplevelse jag behöver för att ta mig vidare i livet.
Nu har jag smörat för Er genom att skriva Ni och Er genom hela inlägget, tro mig det var jobbigt.
Så tjejer och killar - shoot! :D

Tänkte bara bjuda på en 'det bästa från helgen'-bild. Enjoy!

Det var mysigt :)

God natt sverige
/ A

Finaly fredag.

Hjärtefrågor Kommentera
Plugg plugg plugg idag.
Men nu ska jag ut och roa mig. Linda från jobbet ska pröva lyckan i Usa och jag ska hem till hennes lägenhet i Mälarhöjden för att säga hejhejhejdå.
Sedan bär det av till Willson där jag ska breda ut mig i hans rum och ha en helt ledig helg. Underbart.


Peace
/ A