Jag har blivit så ofantligt berörd av dessa anti-cancer kampanjer som pågår runtomkring i Sverige. I måndags såg jag den här filmen på facebook och den grep tag i mig. Hårt.
Jag kände engagemanget växa och hittade Junior, som han heter, på facebook och det visar sig vara en vän till mina vänner. Han har kämpat mot cancer sedan maj och deltog på en gala i söndags med "No one fights alone" och Tobiasregistret. På Facebook skriver han om hur mycket han uppskattade galan trots att han känt sig hängig under helgen. Han berättar även att han fått besöka sjukhus efter att ha ramlat ihop. Mindre än ett dygn senare har Junior gått bort. Han efterlämnar sin flickvän Elsa som skriver om honom med en sån kärlek och passion här. De blev avbrutna mitt i livet. De rycktes upp ur sin dröm, sina planer och det liv de njöt av tillsammans.
"När vi träffades för 3 och ett halvt år sedan så drogs vi till varandra av någon magisk kraft, för den var inte mänsklig. Och vi hörde ihop från den dagen. Det kommer vi att fortsätta göra. Det är ett själsligt band, sånna kan inte ens cancer bryta ner." (Elsa)
Det är ett själsligt band, sånna kan inte ens cancer bryta ner. Alla mina tankar går till Elsa och Juniors nära och kära. Jag kan inte ens föreställa mig vad de går igenom nu. Därför vill jag uppmana och kanske utmana er alla. Se efter vad ni kan göra. Lämna blod? Passa du som donator? Skänka pengar? Det finns kanske något vi kan göra, högt eller lågt - det viktiga är att vi bidrar med det vi har.
/ A