Jag känner mig lika ung och fräsch som för en månad sedan så än har inte åldersnojan bitit sig fast helt. Dagen firades med skönsjungade uppvaktning från min fina familj. Stoffe ylade i takt som vanligt. Därefter begav jag mig med tåget mot Jönköping för att luncha med Lisa. Märklig tjej kanske ni tänker nu och tja, lite märklig är jag kanske. Det egentliga huvudsyftet med min resa var ett tråkigt läkarbesök som inte gick att ändra på, men jag låtsades att jag var där enbart för att äta lyxlunch med Lisa. Hon är så härlig. Inte nog med att hon är en mästerkock, hon hade dessutom bakat minisemlor och satt i ett ljus i mitt som jag fick blåsa ut, dagen till ära. Hon följde även med till sjukhuset som stöd för mig. Det är sådana saker som gör att hon är en av mina klippor i stormen som jag kan luta mig mot när jag inte orkar stå riktigt själv. Därefter bar det av hem mot Stockholm igen för att äta middag med halva familjen som så troget väntat på mig. Det var en perfekt dag med en mängd glada samtal och hurra-rop. Tack för det kära ni!!
/ A